Vi på VINEERA stoppa VINR vill be er se över det vi upplever: att en del av problemen är att det är så svårt att uppnå jämlik, kvalitativt skydd och vård oavsett bostadsort i Sverige. Det grova och dödliga våldet startade en gång med en fladdrande förälskelse, steg för steg blev den något nattsvart och förödande. Kan vi uppnå adekvat likvärdig vård över landet menar VINEERA att vi därmed kan komma långt i att förhindra det dödliga och grova våldet.
Vård- och skyddsnätskedjan behöver ses över men en stor del av problemen har sin rot i att dessa system inte grundar sig i en rättighetslag utan styrs genom ramlagar. Därmed blir inte skrivelserna i Istanbulkonventionen som Sverige ratificerade 2014 - rättigheter för Sveriges befolkning utan en målbild för våra kommuner att arbeta mot.
I vårt land finns få eller inga bestämmelser om vilken hjälp våldsutsatta ska mötas av, ingen lägsta nivå på vad adekvat hjälp ska bestå i. Utsatta är helt i famnen på kommunen de bor i, nivån på skyddet som erbjuds beror helt på vilka medel som avsätts och vilken prioriteringsnivå våldsutsatthet råkar ha i just den kommunen. När kommunerna brister får Kvinno- och tjejjourerna ta emot de utsatta.
Flera tidigare utredningar har kommit fram till (till exempel tillsynen av IVO utgiven 2024-05-02) att “skyddet” kan röra sig om allt från ingen hjälp alls till att ha nåtts av adekvat hjälp och ett återupprättat liv. IVO nämner att barn och vuxna blir kvar i våldsamma och destruktiva miljöer då bristerna leder till att rätt åtgärder inte sätts in. I tre av IVOs granskade ärenden har våldet fått till följd att barn och kvinnor dött. Ibland verkställdes inga åtgärder alls. Detta är verkligheten som de utsatta möter i vårt land idag.
Deras säkerhet kan inte läggas i händerna på kommuner och regioner som gång efter annan misslyckas i sitt uppdrag: med barn och vuxna som inte blir lyssnade på eller som inte blir trodda. Otillräckliga och bristfälliga utredningar resulterar i att barn blir kvar i en våldsam hemmiljö där den trygga föräldern inte längre finns kvar. Idag händer det att barn blir tilldömda av domstol att leva sitt liv med en förövare.
Kan vi istället sprida kunskap och fånga upp de utsatta tidigare i våldsspiralen kanske vi kan mota det grova och dödliga våldet innan det blivit verklighet. Hur kan vi se oss själva i spegeln och fortsatt låta detta styras genom ramlagar? Det ska vara en självskriven rättighet att få adekvat hjälp som våldsutsatt oavsett var man bor i landet! Att blunda för denna problematik riskerar liv, orsakar stort lidande, tragedier samt kostar oerhörda summor för samhällsapparaten.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar